Ur Färg

Jenny Luks

UTDRAG UR FÄRG

 

annars tar vi en annan väg

säger du, för att omvärlden lutar

men att nedför alltid är rätt

att vi funnit sakernas tillstånd

i lutningen hittar vi odling

bakterier växer ur mossan

lavendeln vajar sig ömkligt

när hällar blir mål för att krossa

inget kan bevaras i det vackra

allt måste demonteras och krossas

buketter och rosetter blir svaga

skrumpnar och förloras

över hederna finns den lutning

som återfinns i dina byxor

en aning österut medan jag

är rakt in uppåt omslutande

en bukett för att hedra de döda

allt som du odlat i laven

mot hällen separeras grus

från det som en gång var ett berg

det finns en spänning i växter

en elchock i bladens artärer

klorofyllen överumplas av grus

medan lemmen växer ur kroppen

kom ihåg mig för mitt ansikte

säger jag och kanske kan kroppen

lösa upp sig som olja på ett vatten

ett fett som klamras men flyter bort

det kan sluta att synas och rosas

rodnaden i alltings lutande

och lemmen slaknar i handen

mot hällen uppkastas det vita

lavendel är en slaknande tröst

trösten beige, pendlande och tyngd

i en illasittande, rotad dödnad

som slocknar och tickar klart

ett damm, en partikel trasigt tömd

fastnar i ögonen och skrapar

en nagel rispar mot hinnans rund

beläggande, av retning stungen

sprickande, utvällda livstecken

i seendet sakernas tillstånd

rumlande i en påverkad dimma

full, lutande, uppkastande ett fett

vi kan säga att sökandet ur halsen

är ett finger i strupen men lusten

är tömd och ett tunnland stenbrottas

krossande rosa kinder, piggda

ur inget bygger vi förstörelse

bygger ner, demonterar partiklar

tills grundämnen återstår och det vackra

skrumpnar, täckes och förloras