BREV III

Hej Jens.

Det var ett tag sen. Jag hoppas du mår bra. Eller egentligen kanske inte. Jag fick mina labbsvar i dag. Lever och B12 helt i sin ordning. Jag kan supa och äta veganmat i några år till.

Jag har några frågor som du gärna får besvara. Flyter din stora kuk i vatten eller är du nåt slags häxkarl som sjunker och dör? Jag tänker sällan på dig. Kanske på din kuk.

Det är sommar i Sverige. Jag intresserar mig för typografi och retorik och vill se samband dem emellan. Knoppar brister utanför och människor förenas av hundskall och mjukglass. Päls och laktos sprids som virus.

Jag har så många frågor men du vill inte prata. Du vill ha samlag men jag vill inte ligga. Du har böcker i staplar, suddiga tapeter med svenska motiv. Tigrar, bävrar, järvar. Jag vill inte ha ditt medlidande. Inte ens om natten, inte ens din kuk.

Det här blir min sista hälsning. Jag skriver för att berätta att det var ditt fel. Du ska ha dåligt samvete. Det är därför svärtan ska bäras inom dig som en brunkolsbrytning och vilda, tyska tigrar ska slita dig itu.

Jag går till havet nu. Fjättrar mig vid tyngder, mentala och reella. Ett kalkbrott med bländande klippväggar. Vattnet glittrar som folie. Ett barn med hjälm och flytväst. En enarmad man, handen under ytan, tittande på barn. Hjälm hjälper föga.

Humlor paddlar förgäves, guppar stilla bort som flöten. Näckrosor trasslar sig olyckligt in med pojkben under bryggor. Hemska saker händer. Löpsedelsorgasmer. Alla vill peta på dramatiken. Men ingen märker om jag försvinner. Dö gammal och lämna ett avskyvärt lik.

Det är nu vi ska avsluta vårt gräl. Vi ska filea ur det onda, slå in det i folie. Försvinn från min arm. Du lagar mig med mer sår. Du ringlar dig djupare in som en springmask, djupt oborta. Det enda du vill föra in, är ännu en mask.

Det är sommar i Göteborg. Jag har blivit far. Två härliga ungar med svans och päls. Det här är min sista hälsning. Jag tänder en cigarr för att fira. Jag har smakat dig. Det var ett dåligt vin. Vi har en postrelation. Det finns inget före, bara efter.

Ur Parallellum, 2018

Tillbaka till dikter