LILLA JAG OCH MIN LILLA FILM

När man vuxit upp med en idol och beundrat hen så där så det nästan gör ont, är det fullständigt orimligt att tänka sig att man en vacker dag ska sitta i personens vardagsrum. Trots att jag är journalist och har intervjuat alla möjliga kända och okända människor, blir det en helt annan sak när det är personligt.

Att jag och min vän hälsade på Alf för att ta bilder till min artikel, berättade jag ju om i måndags. Jag hade ringt honom och han välkomnade oss till Molom. Andra gången jag pratade med Alf var mer nervöst. Jag försökte hitta ett alternativ till en fysisk releasefest för min bok och kände att en livesändning inte var tillräckligt kul.

Jag ville göra något bestående. Och när jag gör något så vill jag göra det ordentligt. Jag lärde mig grunderna i filmredigeringsprogrammet Premiere, riggade min systemkamera, fixade fond, läste in prator, la in Hendriks fina bilder, läste en dikt och gjorde allting rätt – så rätt en glad amatör kan göra.

Men det fattades något: musik! Och musik får man inte bara stjäla hur som helst. Så trots att jag tyckte det var oerhört läskigt, hade jag inget annat alternativ. Jag var tvungen att be Alf om lov för att använda hans musik i filmen. Och så fick det bli.

Jag känner ju inte Alf men mitt intryck av de gånger vi pratat, är att han är väldigt generös, förutom trevlig och humoristisk. Det var inte helt lätt att förklara för honom vad Youtube är och vad jag skulle göra med filmen, men självklart fick jag låna Visa i Molom.

När jag tittar på min film – som är sex minuter lång – och lyssnar på musiken, tänker jag varje gång med lite fniss i min inre röst: Tänk att lilla jag har ringt till Alf Hambe och fått tillåtelse att använda Visa i Molom. Otroligt. 

TILLBAKA TILL ALF HAMBE 90 ÅR